onsdag den 30 september.
Fortfarande ett underbart väder, solen som skiner men lite blåsigt.
Det märks på hundarna att temperaturen har sänkts. Jenny är inte ute mer än vad som behövs, möjligen en stund i solen.
Sessan, gamla tanten, som gillar solen och frisk luft, men tycker ändå att det är skönt att komma in ibland.
Jenny som är en Jack Russel, liten och låg. Hon blir lätt frusen så hon kommer in och borrar in sig i någon kudde eller under ett täcke. På nätterna så ligger hon i min sked ställning under täcket tills det blir så varmt att hon måste svalka sig. Sen lägger hon sig hos husse i hans sked ställning men ovanpå täcket.
Och om vi inte går upp och lägger oss i tid när hon vill, då kan hon sitta bredvid med stirrande blick och bara tjuta eller pipa så man blir tvungen att titta på henne. Envis, ger sej inte i första taget.
Lika dant om hon vill gå ut och vi inte har fattat det på en gång, då´gör hon lika dant.
Sessan hon går med upp när vi lägger oss , men hon lägger sig på mattan i hallen och där ligger hon även om man går upp mitt i natten.
Man får kliva över henne.
Men på morgonen om det hörs någon jakthund i närheten eller en bil som kör upp på skogen, då blir det liv i luckan. Sessan skälle, jenny vaknar till och springer till Sessan som efter att ha gått runt och skällt, kommer till husse och ställer sig upp med framtassarna på sängen. Då kommer Jenny springande över husse och ska pussas med Sessan.
När det händer klockan 5,45 på lördagsmorgonen, då är jag färdig att klä på mej och gå ut för att strypa jägarna.
Men nä, jag gör inte det. Så är det att leva med hundar.
Det finns så mycket som jag skulle vilja dela med mej av när det gäller arbetet med den sociala biten, men efter som dom är så rädda för attandra ska förstå hur dom jobbar med familjehem, så ska jag inte skriva så mycket.
Men jag skulle önska att man blev bemött som en samrbetsparner istället för någon som man har kasstat ut placering hos och srdan får det gå som det går.
Men tänk att få ett eller flera placerade barn, känner att jag blir belönad för vad jag gör, inte bara med ord.
Får den hjälp som man kommit överens om ifrån början och att få extra hjälp när det behövs.
Att få den handledning som man borde få innan det stockar sig problem, och att man får adekvat utbildning för just den problematik som är aktuell.
Detta
Nä nu vet jag inte vad som hände. Massor av text bara försvann.
godnatt hälsningar Yvonne på Vreta
Det märks på hundarna att temperaturen har sänkts. Jenny är inte ute mer än vad som behövs, möjligen en stund i solen.
Sessan, gamla tanten, som gillar solen och frisk luft, men tycker ändå att det är skönt att komma in ibland.
Jenny som är en Jack Russel, liten och låg. Hon blir lätt frusen så hon kommer in och borrar in sig i någon kudde eller under ett täcke. På nätterna så ligger hon i min sked ställning under täcket tills det blir så varmt att hon måste svalka sig. Sen lägger hon sig hos husse i hans sked ställning men ovanpå täcket.
Och om vi inte går upp och lägger oss i tid när hon vill, då kan hon sitta bredvid med stirrande blick och bara tjuta eller pipa så man blir tvungen att titta på henne. Envis, ger sej inte i första taget.
Lika dant om hon vill gå ut och vi inte har fattat det på en gång, då´gör hon lika dant.
Sessan hon går med upp när vi lägger oss , men hon lägger sig på mattan i hallen och där ligger hon även om man går upp mitt i natten.
Man får kliva över henne.
Men på morgonen om det hörs någon jakthund i närheten eller en bil som kör upp på skogen, då blir det liv i luckan. Sessan skälle, jenny vaknar till och springer till Sessan som efter att ha gått runt och skällt, kommer till husse och ställer sig upp med framtassarna på sängen. Då kommer Jenny springande över husse och ska pussas med Sessan.
När det händer klockan 5,45 på lördagsmorgonen, då är jag färdig att klä på mej och gå ut för att strypa jägarna.
Men nä, jag gör inte det. Så är det att leva med hundar.
Det finns så mycket som jag skulle vilja dela med mej av när det gäller arbetet med den sociala biten, men efter som dom är så rädda för attandra ska förstå hur dom jobbar med familjehem, så ska jag inte skriva så mycket.
Men jag skulle önska att man blev bemött som en samrbetsparner istället för någon som man har kasstat ut placering hos och srdan får det gå som det går.
Men tänk att få ett eller flera placerade barn, känner att jag blir belönad för vad jag gör, inte bara med ord.
Får den hjälp som man kommit överens om ifrån början och att få extra hjälp när det behövs.
Att få den handledning som man borde få innan det stockar sig problem, och att man får adekvat utbildning för just den problematik som är aktuell.
Detta
Nä nu vet jag inte vad som hände. Massor av text bara försvann.
godnatt hälsningar Yvonne på Vreta
Kommentarer
Trackback
