familjehemsmamma

Jag har varit inne på bloggen som den 18 åriga trebarnsmamman skriver. Vilka underbara barnbilder och vilken tjej,  mamma.  Som har massor av år kvar att få erfarenheter av. Ändå så förnuftiga synpunkter. Fantastiskt.
Jag brukar tänka och gemföra en den handlingar kring barnen och undra, eller tycka att det var synd att man inte förstod bättre då. Det finns mycket jag skulle ha velat gjort annorlunda när barnen var små. 
Och jag har en stor längtan efter att få ha småbarn omkring mej.  Och jag är så glad för våra extra barn som jag haft möjligheten att få hjälpa framåt i livet tillsammans med deras föräldrar.
Men självklart känner jag det som vilken mormor och farmor som helst,  att jag vill gärna ha dom under en tid, sen kan föräldrarna ta hand om dom själva.

Hade något av mina barn kommit hem i tidig ålder och sagt att jag är med barn eller jag ska bli förälder, så hade jag glatt funnits där med husrum och stöttning. Det finns inte en enda tanke att >då får dom klara sig själva. Det allra bästa är ju om man är så mogen så man kan bo i sin egen lägenhet och klara sig själv men ändå tar stöd och barnvakt för att kunna få var lite av ungdom själv.  Vi måste alla ladda batterierna ibland. Men ändå ge det viktigaste; trygghet med allt vad det innebär.

Ja, i går försökte jag sätta in Carros uppsats, det gick inte helt. Jag ska göra ett nytt försök senare. Har ännu inte hört om eller att det inte blir någon jourplacering. Men nu ska jag dammsuga och vika tvätt.

Ha en bra dag. Yvonne på Vreta