familjehemsmamma

Idag har det varit regnväder stora delar av dagen.  Och eftersom jag längtat efter sommaren men ändå gnäller när det blir 30 grader varmt, så har det varit ganska skönt.  Framför allt så sover jag mycket bättre när det är svalt på natten.

Jag är lite mör i magmusklerna idag. det märktes när jag nyste och när jag skulle skratta.
Natten till i går åkte jag in till Nyköpoings lasarett med ambulans, de ni. det gör man som tur är inte så ofta. Men när jag var färdig kollad klockan var 04,30 på morgonen, så undrade jag hur jag skulle komma hem, för vi får ingen sjukresa hem ifrån akuten längre. I besparings syfte. Då ringde jag vår yngsta son och bad honom hämta mej och köra hem mej.  Nu ? sa, han.  Ja tack jag kommer ju inte hem, annars.  Självklart sa, han och kom när han hade vaknat. Väl hemma åt vi lite frukost och sen åkte han hem till Nyköping igen för att sedan hjälpa äldsta sonen i huset under dagen.

På söndag sen eftermiddag, var jag på altanen och plockade i mina blommor. Dom är ju så underbart fina nu så man kan ju inte låta bli att försöka vårda dom.  Jag började känna mej kymig, nån sorts yrsel och känning i magen.
Jag visste inte om jag var yr för att magen blivit dålig, eller om jag mådde illa för att det var yrsel i huvudet.?

Jag har ju tidigare haft virus på balans sinnet två gånger, lätt virus 14 dagar - en månad, och jag har haft kristaller som släppt och det blir obalans i huvudet. Det får mAN ju lära sig leva med, det försvinner inte helt.
Men den här gången var det på ett sätt som jag inte känt förut. Istället för att hela rummet snurrade så sög det ner i magen och jag ville bara spy, precis som när man har fått maginfluensa och känner att man bara vill bli av med det i magsäcken.
Jag började svettas och svettades så jag blev våt överallt och sedan så fick jag frossa och spydde hur många gånger som helst. Yrseln blev bara värre och jag vågade inte ändra ställning där jag satt på en hink med lock framför toan.
Jag drack vatten hela tiden så jag skulle ha npgot att få upp. Jag kunde knappt resa mej och gå till handfatet.

Jag blev så trött så jag satt och somnade. jag bad Folke komma in med en stol med ryggstöd, men senare så ville jag ha en solstol så jag kunde luta mej bakåt med huvudet och somna. Nä det vågade jag ju inte för då blev det ännu värre.

Folke han gjorde iordning och lade barn, sen frågade han om han skulle ringa sjukvårdsupplysningen? då hade jag väl suttit där några timmar.  Nä,e sa jag det ¨måste ju gå över. Sen gick Folke och lade sig vid 22.30.   Då vaknade jag till igen och bara kände att ingenting hade blivit bättre, så när han lagom lagt sig så ropade jag på honom att han skulle komma.  Folke ringde och jag försökte prata med dom, och Folke fick stå för tidsbegreppen dom fanns inte för mej.
Sen fick vi ringa efter en ambulans, som kom efter ca; 1timme och en kvart. Men jag somnade emellanåt.

När dom kom och jag började röra på mej så fick dom stötta mej så jag kom ut till båren på altanen, jag hade ingen balans. Dessutom hade jag inte mina glasögon på mej sen flera timmar tillbaks. Jag satte mej på båren och sen bara blundade jag. Jag som alltid ska ha koll på allting. Men jag kände ju att dom fick ta i eftersom jag väger alldeles för mycket så hjulen gick väl ner sig i gruset.  Sen fick dom vara två att lyfta upp den sista biten. Då lade dom nästan ner mej för att kunna komma in i bilen, och sa att vi sätter upp dej när vi kommer in.   Dom sköt in mej och ställde in min väska som Folke hade plockat ihop det viktigaste i.

Men när dom skulle resa upp sätet till sittande så kände jag att Neeej, gör inte det det känns mycket bättre nu.

Sen åkte dom och det var mycket konstigt att åka baklänges, men jag bara blundade för det kändes skönast och varefter resan gick framåt så minskade känningarna i magen. Sen somnade jag bitvis och vaknde varje gång utan illamående,FANTASTISKT. härligt. Ambulanskilen som satt bradvid mej och jag vi kunde båda slappna av och iblanmd småprata.    Det var en konstig känsla att efter alla timmar inte känna varken yrsel eller illaMående.  När vi kom in på akuten så tittade jag fortfarande inte förren det kom några som sa att jag skulle försöka ta mej till deras bår.
Då var det fortfarande yrsel när jag rörde på huvudet, men jag kom över med lite hjälp.
Sen tog det inte lång tid från det att killarna sa hejdå tills jag fick komma in på ett rum.
Det kom en trevlig manlig sköterska och tog prover och ekg.  Sen sa han tack och gick ut.  Jag tittade på klockan ca; 01.30.

03,30 - 04,00 kom det en läkare som frågade och ville testa nervsystemet och ögonen.   Sen efter en massa rörelser så ville han att jag skulle gå upp.  Hjälp tänkte jag, kan jag det.?   Ja, jag reste mej upp och fick göra vissa balansprov som visade sig vara OK.   Förutom att jag var helt slut och lite vimmelkantig , så hade det nästan gått över och han konstaterade att det kunde förmodligen vara KRISTALLER som flyttat på sig.   Kristallsjukan kallade han det.
Så jag har kristallsjukan, ha, ha.  Det kan jag leva med , eftersom jag har gjort det i flera år till och från.
Det var jätte skönt att det inte var hjärnblödning eller något åt hjärtat, man vet ju inte förren dom tagit prover.

Ja, dom blev nästan fundersamma när jag inte äter några medeciner eller något annat stadigt, men för detta är det inte så lätt att ge medecin.  Hade det varit virus på balans sinnet så hade det inte gått över så här fort, det vet jag.

Jag får lov att lägga mej ibland när jag känner att jag inte orkar mer, men, det är bättre än i går så det går fort,  det är bara vissa rörelser som gör att det snurrar till i huvudet .

Jag försöker städa en bit i taget för att vi ska kunna lämna hemmet i ett så trevligt skick som jag hinner och orkar göra det,  för våran son ska vara här hemma för att laga mat, sköta hundar och katter och som chafför.  Kanske kommer det några kompisar till honom och grillar till mat.  Dessutom måste han sköta om våra Campinggäster.

Du Anna som frågade om jag bodde nära Flen? Nej jag bor vid Flensgränsen, men utanför Stjärnhov i Gnesta kommun.
Hoppas ni får en bra sommar och förhoppningsvis någon semester.

Nu ser vi mycket fram emot att få åka husbil en vecka, eller sex dygn och en dag att städa ur och utanpå husbilen.

men för Carros skull ska vi vara några dagar i Malung på dansbandsveckan, hoppas vi får plats någon stans, på någon uppställningsplats antagligen.  Sen får man gå emellan de olika platserna. Sen blir det i Dalarna antagligen Leksands sommarland.   Dalarna är så härligt turistbetonat, som det ska vara på sommaren.  Men forst ska vi till kompisar i södra Dalarna och sova där första natten.    Carro och jag har köpt en mini dator tillsammans kanske jag kan komma in på bloggen och skriva något på semestern.

KRAM Yvonne på Vreta.