familjehemsmamma

Jag hörde killen som intervjuades av Malou i EFTER 10 på 4;an. Killen som bott i familjehem av två olika sorter men ändå hade en gemensam inrikting kände jag. Den första där blev han slagen och fick leva i en hemsk missär. I den andra familjen blev det också i missär, men på ett annat sätt.  Det första hemmet , där levde man isolerat, borstade tänderna en gång om året, badade 1-2 gånger per år, bytte kläder fyra gånger per år. Gick till skolan i gamla äckligt inpyrda kläder som satt på en otvättad liten kropp. Jag tänkte direkt på  Lisbeth Pipping som växte upp med en utvecklingsstörd mamma. Där man alldrig tvättade sig med annat än möjligen vatten.  Där Lisbeth fick trösta sin mamma, där alla säkert såg, men inte vågade göra något, där soc. alltid menade att mamman gjorde så gott hon kunde och sen fick det räcka för den gången.  Men Lisbeth fick ju en lärare när hon gick i fyran som vågade bry sig och försökte hjälpa Lisbeth.  Och hon fick ladda batterierna när hon fick komma till sitt sommarhem under några veckor.
Lisbeth föreläser mycket och har skrivit flera böcker om sitt liv. Hon har hittat styrkan och hon har egen familj med barn.  De flesta som utbildar sig inom barnkunskap och socionomer har hört henne föreläsa. jag är mycket glad att jag haft förmånen att höra henne några gånger när FR har anlitat henne.  Jag är alltid intresserad av hur männinskor lever, och de här hemska upplevelserna som vi får berättat för oss ger perspektiv på det man gör och en tankeställare på , vad gnäller jag för???
Jag blir så berörd när jag hör dessa berättelser ur verkligheten. Men vi behöver också få höra om de som har haft en mycket bra barndom i familjehem och uppväxt.  Malou har ju tidiigare haft intervjuer där det framkommit och det har varit andra program där det framkommer att ett barn kan sakna eller undrar över sitt biologiska även om dom haft det hur bra som helst i barndomen. Därför är det tur att alla har rätt att veta sitt ursprung.  Jag som familjehems mammavet hur viktigt det är att försöka ha en bra kontakt med biologföräldrarna för att barnen ska må bäst. Våra första flickor, som hade ett nätverk som inte ville att flickorna skulle vara placerade. Där var det svårt att ha ett bra förhållande, och det blir ju ändå barnen som känner av sådant och dom som får lida , även om man i det längsta försöker hålla god min.  Och jag har ju nu senare år haft tre barn placeringar där vi haft mycket bra kontakt med föräldern  ifrån början och det har självklart blivit en större trygghet för barnet.  Ja, jag är fortfarande mycket nyfiken om vad nästa placering blir . Alla är soc. personer är ju sjuka, så två stycken olika har flyttat fram sina hem besök hos oss.    Carro är hemma idag också eftersom hon även blev sämre i förkylningen.  I morgon ska jag besiktiga bilen, är det inte konstigt att det känns som om man ska komma dit och få bannor och få skämmas eller så får man ros och bara åker hem med ett leende på läpparna och psstar ut.
Även om det blir någon anmärkning så kanns det som man pusstar ut bara man får åka hem.  För mej är tandläkaren ingenting mot att åka till bilprovningen.  Men det gäller att stålsätta sig. Det ska bara göras. Och jag gör väl som min äldsta son säger, han är ju bilmek, med egen verkstad.;; Åk in och besiktiga, sen kan du åka till verkstaden när du vet vad du måste göra!!!   Jag ska i jalla fall byta en skylt lampa och fylla på med broms vätska.
Nä nu, ska det bli en promenad med hundarna. Sköt omer. Rå om varandra. Hälsningar Yvonne ppå Vreta