familjehemsmamma

Jag hade tänkt att skriva lite av mina tankar igen. Men jag gick in på några bloggar och jag blir så trött , det är ju mest fåfängda tjejer som lever för att se ut som någon som dom tror sig se upp till.  Men sen har jag varit inne på tjejen som nu fyllt 18 år och har tre batn i en samlad familj.  Underbart att hon sätter sig ner och förmedlar till oss om sin vardag.
En tjej som lever för sina barn och familj. 18 år. Såg ni programmet om familjerna med många barn???   10 barn.
8 och fem barn. Dom som hade två och ville ha ett till men det blev tre på en gång. Det kan jag förstå som har fyra barn.  Men 10 barn, hallå.  Som mest hade vi sex barn som bodde här hemma, det var roligt, mycket och trångt. Men finns det hjärterum så finns det skärterum.  Det gäller bara att hinna se, och finnas till för alla. Det var tre fosterbarn, flickor som blev kvar för att mamman inte  tog sig ifrån missbruket, en kille vars mamma fick lämna oss för att hon hade tagit sig ett återfall vid en hemvistelse och killen mådde jätte dåligt i hennes närhet. Han bodde jour hos oss i 5 månader och kom till ett familjehem  Tyvärr så hjälpte dom inte honom så vi fick fortsätta kontakten. Alla våra tjejer tyckte så mycket om honom som syskon.  Flickorna fick efter 9 år flytta på heltid till sin mormor. Med en toppen morfar som inte var biologisk och just därför var en trygg person i deras liv. Efteråt förstår jag ju att det var för mycket med sex barn, frustrerande anhöriga, två orförande poster, en idiot som brände ner fyra sommar stugor runt vår gård.  Jag var så när in iväggen, med stora fall luckor, som jag fortfarande kämpar lite med Efter 8 år. Ja, nu är tankarna igång. Vi har haft flera vuxna par som vi fortsatt att umgås med och som inte bor långt ifrån oss.  Som är jätte gulliga och kommer till oss när vi åker på semester, hjälpte oss när vi hade potatisplockning.   Nu är fikat färdigt, det ska bligott.
Hälsningar Yvonne på Vreta   skriv gärna kommentarer.