Ovanlig fredag.
Folkes sista dag på sågen. Dom skulle avsluta med smörgåstårta och prat med Anders och Peter som äger Sandåsa Timber AB.
Och Carro som alldrig brukar vara borta, hon åker med en nybliven kompis ifrån Eskilstuna, tillsammans åker dom tåg till det tredja SCOTTS fanset som hon alldrig har träffat i Karlstad där ska dom sova och tillsammans åka till Seffle på en danskväll med SCOTTS !!!!!!!! Jag är så stolt med lite oro, eftersom det inte hänt förut. Annat än skolresan som egentligen var den första. Vi och våra vänner är så stolta att hon vidgar sina vyer. Eftersom det är ett dans ställe så kan ju hända att hon blir väldigt lockad att lära sig dansa. Jag vet ju att det var det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Men jag började när jag var 14 år. Jag satt hemma och hade inga intressen då, men Carro har ju utvecklat sina intressen över internet. Fantstiskt.
Ja, Anna som är så gullig och skriver kommentarer ibland. Det är alltid trevligt.
Carro är vårat sladdbarn. född - 92. Jag hade Lasse -76. och vi har tillsammans Rickard -87, och Daniel -88.
Sen har vi några extra barn som bott hos oss i olika former, som du Anna , vet att det kan bli. En period hjälpte jag några unga mammor som bodde i närheten, helt ideelt. Det är lätt att ramla in i olika förhållanden när man är intresserad. Och det är något som ger mycket tillbaks. Jag älskar små barn, jag skulle kunna ha småbarn här ofta, men hela familjen måste vara med på det, och intresset är väl inte lika stort hos övriga familjen. Det får man lov att acceptera. Men har vi tur att bli morföräldrar så kommer vi säkert att få vara med och ha dom mycket mer än som far föräldrar. För där har man ingen chans. Dom träffar vi bara tillsammans med pappa. Dom pojkarna har mer eller mindre blivit inlärda att inte ha förtroende varken för djuren eller oss. Jag hade lite hopp om den minsta , för han är inte speciellt rädd för hundar och katter om han bara får vara själv med dom. Men han har vaggats in i samma trad. Man undrar ju när barnen är så rädda för våra hundar , framför allt den stora som är världens lugnaste och snällaste och keligaste. Men jag känner inte till bakgrunden.
I dag ska jag ha ¨så roligt som att fortsätta dammsugningen, den är oändlig när man bor som vi och har två hundar och två katter.
Förresten, fattar ni, vi blir helt ensamma ända till i morgon när våra nära vänner kommer. Ha, ha.
Också var det en mindre rolig bit. Betala räkningar, jag som får mitt arvode den sista varje månad, så det är väl best att börja där.
Ha, en bra dag, kanske , kanske inte kommer jag tillbaks i dag. Kram ifrån Yvonne på Vreta.
Och Carro som alldrig brukar vara borta, hon åker med en nybliven kompis ifrån Eskilstuna, tillsammans åker dom tåg till det tredja SCOTTS fanset som hon alldrig har träffat i Karlstad där ska dom sova och tillsammans åka till Seffle på en danskväll med SCOTTS !!!!!!!! Jag är så stolt med lite oro, eftersom det inte hänt förut. Annat än skolresan som egentligen var den första. Vi och våra vänner är så stolta att hon vidgar sina vyer. Eftersom det är ett dans ställe så kan ju hända att hon blir väldigt lockad att lära sig dansa. Jag vet ju att det var det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Men jag började när jag var 14 år. Jag satt hemma och hade inga intressen då, men Carro har ju utvecklat sina intressen över internet. Fantstiskt.
Ja, Anna som är så gullig och skriver kommentarer ibland. Det är alltid trevligt.
Carro är vårat sladdbarn. född - 92. Jag hade Lasse -76. och vi har tillsammans Rickard -87, och Daniel -88.
Sen har vi några extra barn som bott hos oss i olika former, som du Anna , vet att det kan bli. En period hjälpte jag några unga mammor som bodde i närheten, helt ideelt. Det är lätt att ramla in i olika förhållanden när man är intresserad. Och det är något som ger mycket tillbaks. Jag älskar små barn, jag skulle kunna ha småbarn här ofta, men hela familjen måste vara med på det, och intresset är väl inte lika stort hos övriga familjen. Det får man lov att acceptera. Men har vi tur att bli morföräldrar så kommer vi säkert att få vara med och ha dom mycket mer än som far föräldrar. För där har man ingen chans. Dom träffar vi bara tillsammans med pappa. Dom pojkarna har mer eller mindre blivit inlärda att inte ha förtroende varken för djuren eller oss. Jag hade lite hopp om den minsta , för han är inte speciellt rädd för hundar och katter om han bara får vara själv med dom. Men han har vaggats in i samma trad. Man undrar ju när barnen är så rädda för våra hundar , framför allt den stora som är världens lugnaste och snällaste och keligaste. Men jag känner inte till bakgrunden.
I dag ska jag ha ¨så roligt som att fortsätta dammsugningen, den är oändlig när man bor som vi och har två hundar och två katter.
Förresten, fattar ni, vi blir helt ensamma ända till i morgon när våra nära vänner kommer. Ha, ha.
Också var det en mindre rolig bit. Betala räkningar, jag som får mitt arvode den sista varje månad, så det är väl best att börja där.
Ha, en bra dag, kanske , kanske inte kommer jag tillbaks i dag. Kram ifrån Yvonne på Vreta.
Kommentarer
Trackback
